Hur börjar det
•
De flesta får vattkoppor när de är barn. Varicella zoster-virus (VZV), det virus som ger vattkoppor och därefter kan orsaka bland annat bältros, tillhör virusfamiljen herpesvirus. Herpesvirus utmärker sig genom att virus efter den primära infektionen, i detta fall vattkoppor, ligger vilande (latent) i kroppens nervsystem och kan reaktiveras senare i livet.
Sidans information
Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
En person som aldrig haft vattkoppor har inget vilande vattkoppsvirus i kroppen och kan inte få bältros innan den haft vattkoppor. En person som har bältros kan inte smitta en annan person så att den får bältros.
Genväg till innehåll på sidan: Bältros – symtom, komplikationer, behan
•
Spädbarnets hjärna – det första året
Den första månaden
Eftersom synen, som styrs från syncentrat i hjärnan, inte är helt utvecklad och barnet är närsynt vid födseln använder den sig av sina andra sinnen, som hörseln och lukten, för att upptäcka sin nya värld utanför livmodern.
1-2 månader – det första leendet
Ditt barn börjar titta och leta efter personen som börjar prata med det. Den binokulära synen, det vill säga att båda ögonen arbetar tillsammans för att synfältet från de båda ögonen ska smälta samman, börjar utvecklas under den här tiden. Den binokulära synen är något som är viktigt för att man till exempel ska kunna bedöma djup. Även om utvecklingen börjar under den här perioden kommer det att dröja ytterligare två till tre månader innan den här funktionen är välutvecklad.
2-3 månader – början till språk
Ditt barns kommunikationsuttryck håller på att utvecklas för fullt. Ljud och läten förändras och barnets gurglingar och vokalliknande ljud blir fler och återkomm
•
En demenssjukdom innebär en stor omvälvning. Ur ett psykologiskt perspektiv kan sjukdomsförloppet delas upp i olika faser. Birgitta Ingridsdotter, geropsykolog, tar upp de viktigaste förändringarna för både den direkt drabbade och de anhöriga.
Livet blir aldrig mer detsamma när någon närstående drabbas av en demenssjukdom. Sjukdomen kan utvecklas på lite olika sätt, förloppet skiljer sig från person till person. Under mina dryga tjugo år inom äldreomsorgen har jag ändå sett vissa gemensamma drag, åtta psykologiska faser som alla demenssjuka och deras anhöriga tycks gå igenom.
I dessa faser bildar psykologiska förändringar och reaktioner ett mönster som delas av andra i samma situation. Givetvis är variationen stor; hur länge man befinner sig i varje fas, hur tydlig den är och hur den upplevs är helt individuellt. Faserna kan även överlappa varandra.
Varje fas kan beskrivas utifrån de anhörigas perspektiv och utifrån hur personalen inom omsorgen kan bemöta och stötta den anhörig