Svarta döden hur många


  • Lungpest
  • Är pesten och digerdöden samma sak
  • Hur spreds pesten
  • svarta döden hur många
  • Digerdöden

    Digerdöden, eller pest, kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. I samband med digerdöden inträffade också en jordbrukskris.


    På medeltiden kallades digerdöden vanligen för den stora döden eller svarta döden. De första kända utbrotten var i Kina mellan 1331 och 1334. Sedan spred sig pesten snabbt via handelsvägar som etablerats som länkar mellan öst och väst. Digerdöden spreds till Genua och Venedig från Krim 1347.

    Schackspel med döden. Kalkmålning från Täby kyrka i Uppland. Foto: Lennart Karlsson

    Spridning i Europa

    Källorna berättar om minst ett skepp från handelsstaden Kaffa på Krim som drev in till Sicilien kust, troligen med smittade sjömän. Smittan spred sig sedan vidare norrut och västerut. I Norden var Norge det första land att drabbas av pesten sommaren 1349. Ett år senare hade den passerat gränsen till Sverige.

    Pestbakterien, Yersinia pestis, fungerar kraftigt ge

    Digerdöden i Sverige

    Digerdöden i Sverige ägde rum 1350–1351, men är dåligt dokumenterad.[1] Samtida källor bekräftar dess närvaro i Sverige, och det blev länge ett etablerat faktum att en stor del av landets befolkning utplånades medan den varade. Dödsantalet är okänt. Pesten återkom till Sverige, liksom övriga Europa, flera gånger fram till dess sista utbrott 1710.

    Smittspridning och förlopp

    [redigera | redigera wikitext]

    Digerdöden nådde av allt att döma västra Sverige år 1350 från Norge, dit den i sin tur hade kommit från England året innan. Vilken roll Danmark spelade för smittans spridning i förhållande till Sverige är okänt, eftersom digerdöden i Danmark är dåligt utforskad, även om den enligt sägnen ska ha kommit dit med ett norskt skepp från England och av allt att döma ägde rum samma år som Norge (1349–1350), ett år före Sverige. Rimligen bör digerdöden därför också samtidigt ha kommit in i södra Sverige från det så svenska Skåne. I september 1350 befann sig p

    Digerdöden

    Uppslagsordet ”Svarta döden” leder hit. För boken, se Svarta döden (bok).

    Digerdöden, också kallad svarta döden eller den stora döden, var en zoonotiskpandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa. Den allmänt accepterade teorin är att digerdöden var ett mycket omfattande utbrott av pest.

    Namnet "digerdöden" kommer från fornsvenskansdigher som betyder ’stor’, belagt första gången på en gotländsk grav från 1300- eller 1400-talet.[1] I andra delar av Europa benämns katastrofen ofta med en ordkombination som inkluderar ordet svart. Kanske syftade detta på någon av de fysiska förändringar som skedde efter att en person hade insjuknat – antingen på bölderna eller på fläckarna som kunde uppträda i ett senare stadium av sjukdomsförloppet.

    Alla de tre formerna av pest – böldpest, lungpest och blodpest – förekom under digerdöden. Dödligheten i böldpest varierade mellan 30 och 70 procent medan de