Hur kan syre lösa
•
Lika löser lika
Michael försöker ta reda på vilka ämnen som kan lösa sig i vatten. Salt kan lösa sig, och alkohol, och ättika. Och tvål. Men inte olja. Vad beror det på?
Svaret ligger i molekylstrukturen hos ämnena. En vattenmolekyl består av två väteatomer bundna till en syreatom. Väteatomerna är på samma sida om syreatomen. Och det är viktigt. Varför?
Runt och mellan atomerna kretsar elektroner. Och syreatomen drar starkare i elektronerna än vad väteatomerna gör. Elektronerna dras bort från "väte- sidan" av molekylen, och mot "syre-sidan". Det gör att den ena sidan blir mer positivt laddad, och den andra mer negativ. Vattenmolekylen är en polär molekyl.
De här områdena med plus- och minusladdning är väldigt bra på att dra till sig andra molekyler med plus- och minusladdningar - andra polära ämnen. Här är natriumklorid, eller vanligt salt. Det är uppbyggt av en kristallstruktur av positiva och negativa joner. Eftersom det har positiva och negativa områden så är det
•
Syrehalt och redoxpotential har betydelse vid karaktärisering av grundvatten, eftersom de påverkar många ämnens löslighet och därmed halterna i vattnet. Tidigare har syre vanligtvis inte mätts vid undersökning av grundvatten eller vid analys av dricksvatten från enskilda brunnar i Sverige. SGU:s grundvattenövervakning utgör dock ett undantag där syre har mätts sedan 1976. Även redoxpotentialen mättes under ett antal år. Eftersom stationerna inom övervakningen i huvudsak utgörs av källor och grunda rör så kan det förmodas att de representerar mer syresatta förhållanden än vad som kan förekomma i djupare grundvatten. Reducerande förhållanden kan dock exempelvis även förekomma i källor som avvattnar slutna akviferer.
Begreppet redox står för en stor grupp kemiska reaktioner som innebär överföring av
•
O2 i vatten
Smaragdalena skrev:Lika löser lika gäller även för gaser lösta i vätska, så därför är det bara lite syrgas som löser sig i vatten.
Ja, lika löser lika minnesregeln gäller även gaser, var lite oklar där. Men syrgas och vatten är ju inte så lika...
Syrgasens tryck ovanför vattnet tvingar en del av syrgasen ner/in i vattnet. I vattnet skapas rum för syrgasen (vilket är en situation med väldigt hög energi, så därför vill gärna syrgasen ut ur vattnet, vattnet utövar på sätt och vis ett tryck för att få gasen ur vattnet).
I samband med att rum skapas för syrgasmolekylerna i vattnet inducerar vattenmolekylerna dipol-dipol interaktioner med syrgasen, vilket bara delvis ökar syrgasens löslighet i vattnet (så efter att dipol-dipol inducerats i syremolekylen börjar den likna den polära vattenmolekylen).
Så sammantaget finns det en stark drivkraft för att tvinga ut syrgasen ur vattnet (det är energimässigt inte fördelaktigt för syrgasen att vara i vattnet), och endas